Ikaa^

Nu sitter jag här ny duschad med mobilen i högsta hugg och smsar som en galning. Ska snart ta och göra mig iordning för att åka till Liseberg. Hoppas det blir kul och att jag slutar tänka på allt annat och bara har kul. Men tror inte det går för jag tänker aldelles för mycket nu förtiden, på allt, verkligen allt! Just nu är det fotbollen som yrar runt i mitt huvud och skaddorna som jag har dragits med i tre år. Hur ska detta sluta egentligen? och när? Jag hoppas på snart för jag orkar verkligen inte ha ont hela tiden längre, det börjar fan bli irriterande. Men jag får la tänka positivt, det kunde vart värre. Eller kunde det verkligen det. För vissa gånger får jag inte spela eller så kan jag inte spela för min kropp säger stopp av alla smärtor. Jag vet faktiskt inte men det enda jag vill är att spela så kan inte bara någon byta sina knän och fötter mot mina så jag kan spela på högsta växeln igen. För den kan jag inte spela på längre, jag får hela tiden tänka på vad jag gör så att jag inte går in i för många närkamper och jag får hela tiden hålla mig på femtio procent av min kapacitet. Jag vill kunna göra mitt bästa igen och visa alla vad jag verkligen går för. Jag saknar att få höra jublet varje match när jag gjorde något bra som jag sedan fick höra i veckor efter!  Som tur är så har jag ju dom bästa som tror på att jag kan fixa detta och en dag spela bra igen. Okej, dom har aldrig sagt att jag spelar dåligt men jag vet hur de är. Men kan inte säga sånt! Så tack för att ni ger mig styrkan att fortsätta kämpa, ni är grymma!
Extra tack till fotbollsproffsen Sofie och Fannie som vanligt för att dom är dom bästa! ily guys <3