I can’t count all the times that I’ve cryed over you

Kif flickor -93 <3
Det är helt sjukt vad jag saknar oss. Blev helt paff när jag fick reda på att vi inte längre var ett lag. Tankarna flög runt i huvudet på mig, vilka ska jag spela med? Hur ska jag göra? Jag funderade länge på att sluta spela det jag älskade mest av allt, att jag kunde tänka den tanken gör mig sur på mig själv. Jag vill inte ge upp! Men detta laget har hjälpt mig så sjukt mycket med allt, jag ville helt enkelt inte att de skulle ta slut.  Minnena med er kommer jag alltid ha kvar. Sun cup -07, gullmarscupen -08, serie matcherna och hur vi varje match kämpade som om de vore på liv och död. Dåliga stunder hade vi också som den senaste matchen mot munkedal, jag kände inte igen mitt eget lag för fem öre. Alla var sura på alla, far och dotter bråkade och folk vägrade spela, usch då var jag riktigt förbannad på allt och alla! Men gud vad jag älskar alla ändå!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0